min mamma sa en gång till mej, att jag blir som en 5åring när det snöar.
och det är nog sant. jag menar alla älskar ju snö, men jag blir helt lyrisk.
i söndags, när det var så stora och härliga snöflingor, så ville jag inget hellre än att springa ut och leka i snön. när man kolla upp mot himlen var det som vaniljglass som ramlar ner på mej! det kan man ju inte göra mer än att älska!
det är helt underbart, vaniljglass som kommer från himmlen ner till mej. och det är sant, jag blir barn på nytt.
jag verkligen älskar't.
när första snön kommer måste man ju vara ute och bevittna och känna, det är ett måste
jag tror inte att det finns nån i min ålder som älskar snö lika mycket som mej!

synd att det inte finns kvar längre, vill ha mera nu!