då var den här, den fruktade dagen, alla hjärtans dag. okej kanske inte fruktade, men för de som inte har någon pojk-flickvän så känns den meningslös, överskattad och värdelös. men för de som harnån, är det en riktigt bra dag. är det då fel om man har någon, och tycker iallafall att de är en sugande dag? gör det mej till pessimist, eller bara lever i nuet?
alla hjärtans dag är till för o spendera med sin 'käraste', men på senaste åren har det bara blivit en dag då butikerna säljer massa småskit, och det ironiska är att de tjänar otroligt bra pengar på det oxå. visst, jag tycker det är gulligt om man får något av nån man bryr sig om, men det har blivit för mycket. har det blivit en dag fär det finns ett visst 'tvång' att köpa present till den man bryr sej om? varför inte bara köpa det utan all jäkla ståhej? en vanlig vardag, en liten gest som visar att jag tycker om dej eller liknande.
men å andra sidan, varför inte få båda? både på denna dag och vanliga dagar? Man kan både äta kakan o behålla den. det gäller bara o veta hur