tanken var, frånbörjan, att jag skulle kolla på handbollsmatch med lite bruds. men inte att det bidde så, nejnej. flickebarnet molander bestämde sig för att åka ut till skultuna. gjorde tabben att ta medicin innan, så jag mådde mindre bra på den långa bussfärden ut i vischan. hjärtat slår fort, tungt att andas, svag i hela kroppen, ben som inte kan bära mej, nämnde jag att jag åkte dit ensam? blir helt cp av medicinen, men folket i skultuna mötte mej vid centrum, så gick vi till amanda. lite snack, sedan film och självklart somnar frida molander.
sen är de ju så att man säger att man lär sej av sina misstag, tydligen gör inte jag det, på flera sätt egentligen, men främst så gör jag tabben o tar medicin innan jobbet så jag inte ska hosta ihjäl mej, och kunna vara lite social. det slutar med att frida molander får kämpa, göra sitt bästa för att fortfarande kunna stå på benen. springa upp och ner för trappor. gång efter gång. väntade på att det skulle bli den sista för dagen. jag var, vid flera tillfällen, på väg att kollapsa.
efter ca 4 timmars kämpande, kom äntligen tanten o gubben i huset med lunch till mej. tro mej, det behövdes.
väl hemma, halvsova för att må bättre, men surprise, det gör jag inte.
ser fram emot en skojj kväll med farsgubben? frågetecken frågetecken...