jag vill träna satan, vill känna att man tar ut sig själv till det yttersta och får bra resultat av det! men ändå lyckas jag inte ta mig iväg till njoy. fnderar verkligen på att byta. men jag ska inte säga att det är det enda som håller mig tillbaka, delvis är det rädsla också. i våras tränade jag massor och mådde otroligt bra av det. min kropp klarade dock inte av det efter ett par månader ochj ag fick en inflammation i muskulaturen mellan revbenen. fick inte längre träna, smörja med voltaren som inte fungerade och sedan äta diklofinak. detta hände vecka 17 i april förra året. jag känner fortfarande av mina revben vid vissa tillfällen. har tagit mig till njoy två eller tre gånger sedan dess men vågar inte. vill inte vara borta från träning så länge utav smärta. jag har däremot, speciellt i somras varit ute o gått mycket o kört mycket benövningar. något som försvann när första kylan kom. jag hatar kyla.

ska jag träna ordentligt, vill jag gå på pass, gärna body pump, en riktig genomkörare för hela kroppen o du anpassar vikterna efter dig själv o din dagsform. ingen pressar dig att bänka 100 kilo, absolut inte. du lägger det du vill men det som du pressas till är att slutföra.

det sista som får mig att stanna hemma just nu är den lilla tiden man får med familjen och speciellt pojkvännen. vi jobbar så pass olika att vi inte hinner träffas så mycket. visst att vi sover tillsammans varje kväll men det blir ju inte samma "kvalitetstid" som när man är pigg och vaken.

nej idag ska jag ta ett litet steg mot ett bättre liv. ska ut på långpromenad med olivia hellman.

ett citat på njoys väggar:

"smiling is optional, finishing is not"